Stefan Fölster om ekonomisk tillväxt:
Så lyckades Schweiz dra ifrån Sverige
Ekonomi Essä
En gång låg Sverige och Schweiz jämsides i välståndsligan. Sedan dess har Sverige halkat efter, och inte bara ekonomiskt. Stefan Fölster blickar mot alperna och hittar ett land som levererar både bättre löner, utbildning och sjukvård.
Såväl Sverige som Schweiz konkurrerade år 1970 om topplaceringar i den så kallade välståndsligan som mäter köpkraftsjusterad BNP per capita. Sedan dess har Schweiz försvarat sin tätposition. Sverige halkade ner ordentligt under 1970- och 80-talens marknadsfientliga politik, men gick kräftgång även på senare år till nuvarande till 13:e plats. Mindre uppmärksammat är dock att Schweiz numera också presterar bättre kvalitet i välfärden trots ett betydligt lägre skatteuttag. Hur lyckades Schweiz med denna dubbla bedrift?
Köpkraftsjusterade inkomster i Schweiz är i dag 35 procent högre än i Sverige. En första hypotes skulle kunna vara att detta är följden av en större invandring till Sverige. I Schweiz är dock en betydligt större andel av befolkningen invandrare jämfört med Sverige. Schweiz tog också emot många flyktingar och andra utomeuropeiska invandrare tidigare, men blev mer restriktiv några år före Sverige. Forskningen ger inte heller stöd för tanken att invandring sänker BNP per capita.
Köpkraftsjusterade inkomster är i dag en tredjedel högre i Schweiz jämfört med Sverige.
Förklaringar som ligger närmare till hands går att finna i tillväxtpolitiken. Ett vanligt mått på tillväxtfrämjande politik är så kallade index över ”Economic Freedom”, till exempel det från amerikanska Heritage Foundation. Detta index baseras på förhållanden inom fyra områden: rättsstatlighet, offentliga sektorns effektivitet, regleringseffektivitet och öppna marknader. Forskningslitteraturen påvisar ett tydligt orsakssamband mellan reformer som får ett land att klättra i indexet och ekonomisk tillväxt.
Vågen av reformer som Sverige genomförde efter 1990-talskrisen lyfte Sveriges ekonomiska frihet väsentligt från den låga nivå som följde efter 1970- och 1980-talens skattehöjningar, expanderande offentlig sektor och konkurrenshinder. Men Schweiz håller sig fortsatt betydligt högre, på andra plats i Economic Freedom indexet, medan Sverige har återhämtat sig till 12:e plats bland OECD-länder. Ett skäl till Schweiz försprång är det lägre skatteuttaget. Den samlade skattebördan som andel av BNP är 42 procent i Sverige mot 27 procent i Schweiz när allt räknas in, även den obligatoriska delen av sjukvårdsförsäkringspremierna.
En vanlig fördom är att Schweiz är rikt till följd av ljusskygga bankaffärer som ger inkomster och jobb med höga löner i den finansiella sektorn. Schweiz har emellertid lättat på banksekretessen ganska väsentligt under senare år, och en del banker har också gjort stora förluster. Samtidigt fördrev Sverige finansiell verksamhet genom återkommande särskilda skatter, oklara regler för beskattning av optioner samt andra pålagor. Nordea flyttade till exempel sitt huvudkontor till Finland med hänvisning till bättre förutsättningar där.
Schweiz behåller ett tydligt försprång när det gäller tillväxtpolitik enligt gängse sätt att mäta.
Sverige hade alltså kunnat ha en större finanssektor som betalar höga löner.
Den schweiziska finanssektorn tycks inte heller ha trängt undan industrin, i vart fall inte jämfört med Sverige. Som andel av BNP är industrin ungefär lika stor i båda länder och har legat stabil i Schweiz trots en allt högre värdering av Schweizerfrancen, vilket fördyrar exporten. En faktor torde vara att Schweiz inte belastar industrin med långa och oförutsägbara tillståndsprocesser så som Sverige gör.
Schweiz har också en mer flexibel arbetsmarknad. Som följd är arbetslösheten låg, 3,2 procent i Schweiz mot 8,2 procent i Sverige. Inte minst är den låg för låginkomsttagare. Sysselsättningsgraden är ännu högre än i Sverige, inte minst bland äldre.
***
Mer okänt, och kanske överraskande, är att Schweiz numera lyckas kombinera ett lågt skattetryck med bättre välfärdsresultat. Bilden av en överlägsen välfärd i Sverige formades för flera decennier sedan. Sverige beundrades särskilt omkring år 1970, då landet hade bland de högsta inkomsterna per invånare i världen och precis höll på att skifta om från låga till höga skatter. Det året hade Sverige också allra högst förväntad livslängd, i en jämförelse av 23 rika länder. Sedan dess har Sverige halkat ned även här, till 8:e plats. De fem länder som klättrat upp på tio-i-topp i förväntad livslängd mellan 1970 och 2020 är lågskatteländer som Schweiz.
Sverige hade högst förväntad livslängd, men har nu halkat till 8:e plats. Schweiz ligger på andra plats.
I en ny bok visas att några lågskatteländer under de senaste decennierna levererar bättre välfärd inom de flesta områden. Sverige rankas sammanlagt på 12:e plats avseende välfärd, i mitten bland länderna. Det finns självfallet länder med låg skattebörda som har svaga utfall i välfärdsmåtten, såsom USA eller Storbritannien, men det tycks gå att kombinera väsentligt lägre skatter med toppkvalitet så som Schweiz gör.
Till exempel handlar de tre måtten inom utbildningsdimensionen om resultaten i PISA-ämnena: matematik, läsförståelse och naturvetenskap. I samtliga dessa ämnen har Schweiz bland de bästa resultaten i världen. Det i sig kan också ha bidragit till att fler schweizare har känt sig förberedda att söka till högre utbildning, vilket i sin tur bidrar till bättre jobb och högre löner. 45 procent av schweiziska vuxna har en högre utbildning, jämfört med 38 i Sverige.
Även inom området hälsa toppar lågskatteländer som Schweiz. I OECD:s jämförelser är schweizare bland de mest nöjda med sin sjukvården i stort och kommunikationen mellan vårdgivare samt har bland de kortaste väntetiderna. Men även i mer detaljerade mått excellerar Schweiz. Ett exempel är måttet undvikbar dödlighet, alltså dödlighet orsakat av felbehandling eller bristande förebyggande behandling som hade kunnat undvikits. Där är Schweiz bäst, medan Sverige har halkat ned till nionde plats.
I grunden baseras systemet på privata försäkringar, som sedan 1996 har varit obligatoriska i hela Schweiz med universell täckning och med låga premier för de med låga inkomster. Offentliga, ideella och vinstdrivande aktörer står för utförandet av vården.
Schweizisk sjukvård har bättre kvalitet tack vare att försäkringsbolag konkurrerar med olika sätt att organisera vården.
Försäkringsbolagen får inte neka någon att teckna en standardförsäkring och får inte göra vinst på den, men kan neka valfria tilläggsförsäkringar som får gå med vinst. Medborgarna tillåts välja självrisk inom vissa gränser. Högre självrisk leder till mindre överutnyttjande av vård. En följd av de valfria självriskerna är att ungefär en fjärdedel av schweizisk sjukvård finansieras med egenavgifter, mot 14 procent i Sverige. Ändå skiljer det inte mycket mellan hur stor andel av BNP som satsas på sjukvård i Sverige jämfört med Schweiz. Det betyder att Schweiz spar en del offentliga medel och därför kan ha lägre skatter.
Att självrisken är självvald, normalt av de med bättre inkomster, innebär samtidigt att låginkomsttagare inte behöver dra sig för att söka vård. Därför hamnar Schweiz sjukvård högre än Sverige vad gäller jämlikhet i Commonwealth Funds rankningar.
Schweizare väljer således inte bara vilken vårdgivare man ska besöka, utan även hur man vill att vården ska organiseras, vilket skapar starka incitament till utveckling. Integrerad vård blir allt vanligare där primärvårds- och specialistläkarna arbetar i samma klinik. Genom att välja en försäkring som erbjuder integrerad vård, en familjeläkarstyrd modell eller en telemedicinmodell, begränsar patienten sin egen valfrihet, men kan å andra sidan få en lägre försäkringspremie eller bättre villkor i andra avseenden. Den institutionella konkurrensen mellan försäkringsbolag, organisationsform, och ersättningsformerna leder till en ständig effektivitetshöjning som förklarar de kortare väntetiderna och goda resultaten.
Schweiz framgångar i såväl inkomst som välfärd kan alltså tillskrivas en kombination av ekonomiska strukturer, arbetsmarknadspolitik, skattesystem och utbildningsnivå. Bakom det står ett politiskt system och en väljarkår som må vara socialt konservativ jämfört med Sverige, men som också tycks ha en bättre ekonomisk kompetens och ställer krav på pragmatiska lösningar, valfrihet och fungerande marknader.
Omslagsbilden föreställer luftballonger över Genève. Foto: Salvatore Di Nolfi/AP